Polarsommar av Anne Swärd är en roman som utspelar sig under en sommar. I fokus står relationen mellan två halvsyskon. Kristian kommer hem för att spendera sommaren i familjens stuga ute på landet. Där finns Kaj, den 22-åriga systern som liksom blivit kvar. Det står snart klart att något är fel med Kaj. Hon kan få fruktansvärda aggressiva utbrott, men är däremellan kusligt kall och liksom tömd på känslor. Jag tror inte att hon skulle ha klarat Blade Runner-testet om ni förstår vad jag menar. Hon drar fjädrar av en skadad fågel och plågar livet ur smådjur, allt med samma uttryckslösa lugn.
Inför brodern visar hon positiva känsloyttringar men relationen dem emellan känns inte helt sund. Trots att Kaj uppenbarligen tycker om Kristian mer än någon annan i världen får också han, eller kanske särskilt han ta del av Kajs tjuvnyp och regelrätta attacker. Kristian har svårt att sätta gränser i relationen till systern, och med någon så gränslös som Kaj är det farligt. De är inte bra för varandra, eller så är det bara Kaj som inte är bra för någon.
Det är finstämt och obehaglig om vart annat, och mycket skickligt berättat. Historien vägrar släppa taget om en långt efter det att romanen är utläst. Trots att det nästan ett år sedan jag läste den är det inte svårt att hitta tillbaka till stämningen även om jag inte har alla detaljer i färskt minne. Det är åskovädersstämning, de tunga kvävande timmarna när man vet att ovädret är på väg och inte kan göra annat än vänta, och det är drömskt på ett nästan mardrömsaktigt vis.
Kort sagt är det intressant och annorlunda, och ska ni bara läsa en bok i sommar är inte denna ett dåligt val.
Stina
Mmm håller med, det här är verkligen en liten pärla till bok. En perfekt sommarbok dessutom. Tror att vi gillade den precis lika mycket. Våra recensioner känns ganska snarlika dessutom //Sofia
SvaraRadera