Änka för ett år av John Irving

"Änka för ett år" beskrivs på framsidan som en av Irvings bästa böcker. Om detta är fallet tycket jag synd om författaren då jag långifrån är så imponerad som Helsingborgs dagblad verkat vara. Det är kanske en välskriven roman av en visserligen duktig författare, men så särskilt bra är det inte.

Jag sitter mest och tycker att det hela känns mansgrisigt, oengagerat och med karaktärer som är platta och med känslor som helt enkelt inte når fram till läsaren. Not so good med andra ord.

Ruth, framgångsrik författare,  är huvudperson i boken och i korta drag kan man säga att handlingen kretsar kring hur hennes två äldre bröders död format hennes liv. Något som är lite ironiskt då de dog innan hon han föddas – ja hon föddes egentligen för att ersätta dem och att hon blev en flicka var inget föräldrarna räknat med. Vi möter henne i början av boken när hon är endast 4 år gammal, men större delen av handlingen kretsar kring henne som medelålders framgångsrik författare.

Pappan, barnboksförfattare med specialitet att skrämma skiten ur barnen, stöter på alla kvinnor som kommer i hans väg och den 39-åriga modern överger familjen helt plötsligt en dag – men innan dess har vi fått ta del av hennes affär med den 16-åriga assistenten till maken. Affären inleds då killen påminner henne om sönerna, vilket i mitt tycke känns något ologiskt och inte direkt trovärdigt, men men….. Viktigt att upprepa är att de under det 2 månader långa förhållandet hinner göra det 60 gånger. Något som Eddie, som 16-åringen heter, långt senare kommer att skriva om i romanen ”60 gånger”. Jag menar, ni hör ju!!!

Ruth i sin tur börjar skriva på en roman om hur en kvinna och en yngre man ser på när en prostituerad tar emot kunder, vilket kommer att få den kvinnliga huvudpersonen att omvärdera sitt liv. I couldn´t care less! Som om det inte redan var tillräckligt fånigt urartar det fullständigt när Ruth besöker en prostituerad – snacka om konstruerad intrig! Jag ska inte spoila, men det är inte direkt trovärdigt.

Det som ändå är romanen största brist är ändå det jag påpekade tidigare, och det är att allt faller platt då varken karaktärerna eller deras känslor är trovärdiga utan platta och endimensionella. När personer de älskar dör eller om de blir våldtagna rycker de mest på axlarna eller säger att de är omskakade och ledsna, men utan att det förmedlas med någon som helst trovärdighet.

Om man ser på en roman med liknande tema, som Siri Hustvedts ”Vad jag älskade” så drabbar förlusten av sonen läsaren lika mycket som föräldrarna. I den romanen läser man inte om sorgen utan man drabbas av den. ”Änka i ett år” innehåller inget drabbande, ingen direkt trovärdig handling och det enda jag drabbas av under läsningen är att förlora dyrbara minuter ur mitt liv då jag kunde ha läst något bättre.

//Sofia