Den vita staden av Karolina Ramqvist

Det här är andra boken om Karin, som var ihop med ligisten Johan. Det är dock en fristående fortsättning och i denna har pojkvännen dött (?) och hon står själv med den 6 månader gamla dottern Dream. Pengarna är slut, knappt någon mat finns hemma och huset är iskallt och ostädat. Hon går helst inte utanför dörren och verkar knappt ha några vettiga kläder att ta på dottern. Som om det inte vore nog knackar Kronofogden på dörren och hennes dyra hus kommer att säljas. Hennes tidigare så bekymmerslösa tillvaro är med andra ord endast ett minne blott. Och hon som inte ens ville ha barn.... Vi får följa henne i misären när de tidigare vännerna har vänt henne ryggen och även när hon försöker få tag på de pengar hon anser sig ha rätt till.

Jag måste säga att jag gillar denna andra del mycket bättre än den första. Den första boken störde jag mig mer på och hade svårt att både förstå huvudkaraktären och riktigt kunna acceptera att någon skulle kunna vara så blåst som hon. Den nya Karin är någon jag kan relatera mer till, även om jag tycker att hon även här tar en del dumma beslut och helt och hållet får skylla sig själv. Det är ju hennes lilla dotter det är synd om, som fötts in till detta trista liv med en mamma som bara verkar kunna älska sig själv och ingen annan.

Det är dock fint berättat och just delarna med mor och dotter är de jag gillar mest i boken. Man kan i orden känna Karins desperation och faktiskt till och med känna med henne, vilket jag inte alls gjorde i den första delen. Sen gillar jag att det är ett öppet slut där det i alla fall lämnas ett litet hopp om att livet kanske ska bli bättre.

// Sofia