Bergmansommar

Svensk sommar, är den inte härlig!? Än så länge har den här sommaren inte bjudit på någon värme att tala om. Däremot en hel del regn och rusk och några riktigt häftiga åskoväder. Den lämnar en del övrigt att önska med andra ord. Under Kalles och min tripp till Fårö och Bergmanveckan i slutet på juni var dock vädret någorlunda hyfsat även om vi inte bjöds på det sedvanligt goda väder vi vant oss vid. För oss är Fårö annars förknippat med strålande sol, värme, salta bad, lata dagar, ångest och kanske en och annan dämon. Men att vara på Fårö är alltid speciellt, oavsett väder. Och våra dagar kanske inte var till bredden fyllda med sol och doft, men de var definitivt till brädden fyllda med kultur.

Enda dagen det var riktigt trist väder var vid måndagens invigning där Fårö visade sig från en av sina sämsta sidor med blåst och regn. Inte så kul när det är 7 kilometers väg att avverka till fots för att komma till färjan. Kalle var tvungen att avboka invigningen i sista stund för en hastigt påkommen jobbintervju, så det var stackars Johan som fick följa med mig och trotsa vädrets makter. Det var Johans första besök på Fårö dessutom. Man kan ju tycka att han borde ha fått ett bättre välkomnande.

Någon som kanske skulle varit mer nöjd med sommarens väder än jag är Ingmar Bergman. Det antyder i alla fall följande citat: ”Den svenska sommaren är för mig djupt lustbetonad. Särskilt juni månad, tiden vid midsommar. För mig är juli och augusti, halva augusti och särskilt juli oerhört plågsamma, när det är sol dag ut och dag in. Jag får fullständig hetta. I solljus får jag klaustrofobi och mina mardrömmar är alltid indränkta av ett våldsamt solljus. Jag hatar södern där jag är utsatt för konstant solbestrålning. Det skrämmer mig, en oavbrutet molnfri himmel, då tycker jag att jorden förgås på något sätt.”

Oavsett Bergmans åsikter om sommaren som himmel kontra helvete så spelar den lite av huvudrollen i flera av hans filmer, vilket redan titlarna ger en aning om: Sommaren med Monika, Sommarlek och Sommarnattens leende. I många fler än dessa tre ger Bergman en glimt av den svenska sommaren så som vi helst vill se den. Där finns de långa ljusa nätterna som aldrig tycks ta slut, havet och skärgården och en sorglöshet man inte kan hitta någon annan tid på året än just under de alltför korta sommarmånaderna.

Till hösten kommer livet och verkligheten ikapp, men låt oss inte tänka på det nu. Låt oss dröja kvar i Bergmansommaren ännu ett tag.

Än finns tid. Än kan allt hända.

Stina

Bilderna kommer från: http://ingmarbergman.se