Nine more days for Halloween, Halloween, Halloween

Eftersom det är endast 9 dagar kvar till Halloween tänkte jag njuta på recensioner av lite passande "Skräckläsning" så här inför en av årets roligaste högtider. Dessutom är det några av få böcker jag faktiskt orkat läsa under månaden; nämligen lite mer fantastisk tvillinlitteratur.



Tvillingarna. Den sista natten .
Sista delen i en triologi som jag verkligen längtat efter att få lägga händerna på. De två första delarna läste jag för några år sedan, men tredje delen hade jag inte och det dröjde ändå tills grannen hade gårdsloppis för några månader sedan tills jag fick tag på den. Det var faktiskt min käre make som köpte den åt mig.Tack gullet! Den som väntar på något gott brukar man ju säga……. Jag önskar att jag kunde säga att boken hade varit värd att vänta på och att den levde upp till förväntningarna, men icke. Det här är fånigt och dåligt till och med för att vara en tvillingbok.

I de två förra delarna får vi följa tvillingarna när de som 12-åringar, tillsammans med några av sina vänner, sitter barnvakt till ett gäng ungar i åldern ca 2-7 år när båda föräldrarna är bortresta (!). Hmm, ansvariga föräldrar som lämnar ansvaret för sin 2-åring till ett gäng tolvåringar….

I alla fall så drömmer barnen mardrömmar om att det finns ett monster i huset. Till en början tror tvillingarna att det bara är vanliga mardrömmar, men när de själva börjar drömma mardrömmar och vaknar upp med rivsår som bevis börjar de bli oroliga på riktigt. Och nu börjar det dessutom dra ihop sig till Halloween. Bu hu då!

Ok, faktiskt kan jag köpa det så här långt, men upplösningen! Upplösningen saknar helt rim och reson med vad som tidigare hänt i historien vilket gör det hela mycket svårt att svälja. Nu ska jag inte avslöja vad ifall Stina inte läst slutet – men oj vad dåligt det här är. Ska man skriva en triologi kan man ju i alla fall se till att samtliga delar stämmer överens och inte lämnar 100 ologiska luckor efter sig när serien är utläst.
Nej, tummen ner och ett stort BUUU blir det för denna.

Tvillingarna 83. Halloween-festen



I denna bok börjar det dra ihop sig till Halloween och då det är tomt i klasskassan utlyses en tävling om vem som kan dra in mest pengar. Jessica kommer på den briljanta idén att sälja örhängen i form av små pumpor….. Eller ja, egentligen är det ju inte hennes idé, men som vi vet brukar ju inte sådana små petitesser stoppa vår Jessica, speciellt inte när populariteten som följer bidrar till att göra henne vald till den åtråvärda titeln som Halloween-drottning.

En helt ok tvillingbok skulle jag vilja säga, varken höjdare eller bottennapp och det är ju alltid trevligt med lite Halloweenläsning nu när det börjar dra ihop sig. 

I år känns det dock som att firandet kommer att bli ganska ljummet då jag onsdagen innan Halloween kommer att operera bort en visdomstand och man tydligen kan vänta sig att känna sig ganska vissen efteråt i en sådär 2-4 dagar. Poor me ;-). 

Tvillingarna. Monsterbalen. Stor bok.

Ännu en tvillingbok med Halloween i antågande. Jag är imponerad måste jag säga av att de 12-åriga tvillingarna lyckats med konststycket att fira Halloween tre gånger samma år! I denna version drar Jessica igång en monsterbal som ska hållas i ett nedgånget gammal hus. Och hur mycket nu än Jessica gillar fester så är det inte därför hon börjar planera att ha bal, utan det har istället något att göra med den äldre snyggingen Scott som spelar i bandet Skeletons. Jessica är säker på att han och hans band kommer att spela på festen bara den blir häftig nog – och bara han kommer dit är Jessica säker på att kunna snärja honom, eller i alla fall att lyckas övertala honom om att få sjunga duett tillsammans.

Jag gillar böcker där Jessica spinner planer, men denna är som så många andra böcker full av logiska luckor. Som att barnen hittar en mänsklig dödskalle som de spikar upp på ett träd, utan att vare sig deras föräldrar, polisen eller grannar bryr sig. Tydligen är Sweet Valley ett ganska bra ställe om man skulle få för sig att mörda någon och göra sig av med kroppen då myndigheterna inte bryr sig om petitesser som upphittade mänskliga kvarlevor.

Ja visst ja, en nyinflyttad tjej med indianskt påbrå har en stor roll i boken också. Eftersom hon är indian kan vi vänta oss icke-stereotypiska saker som andar, djur som försöker få kontakt med henne och ”de gamla” som börjar bli onda…..

Ahhh, ibland är det skönt med läsning där inget nydanande eller icke-stereotypt dyker upp!

I boken får vi för övrigt reda på att tråkiga Elisabeth förutom bokläsning och tråkiga samtal med tråkiga vänner även gillar ”dokumentär- och utbildningsprogram på tv”. Tillåt mig hånflina.

// Sofia