Sommarregn av Marguerite Duras

Fattar inte alls meningen med denna urbota tråkiga och pretentiösa kortroman, vilken började som en film kallad ”Barnen”. Den handlar om Ernesto och hans syskon som helt negligeras av de på samhället parasiterande föräldrarna. Barnen drar omkring vind för våg och går inten ens i skolan, förutom de 2 äldsta som vardera går några dagar var och sedan slutar. Ernesto ska tydligen vara något slags underbarn, men han irriterar mig mest med sin enfaldighet och det som irriterar mig mest är inte hans incestuösa relation med systern utan hans, trots sin genialitet, sinnessvaga personlighet. Irriterande och trög är en bra sammanfattning av denna roman.

//Sofia