Bokhögen krymper!

Det är med sorg i hjärtat jag kan konstatera att min bokhög här hemma numera innehåller sorgligt få kioskdeckare. Tur i alla fall att jag fortfarande har kvar en hel del mysrysare....

Här kommer för övrigt recensioner av de två senast lästa kioskdeckarna, tyvärr var ingen av dem någon riktig höjdare.

Timmen är slagen av James Hadley Chase handlar om en kvinna vars man har tappat minnet och nu misstänker hon att han i samband med detta mördat en kvinna. Sådant som bara kan hända i kiosklitteraturens värld mina vänner, eller typ i valfritt Sunset Beach-avsnitt. Trots den tillspetsade handlingen är det ingen vidare historia. Jag läser då hellre någon annan deckare där de i alla fall har vett att konstant dricka rye, kalla tjejer kaksmulor och delta i en eller annan orgie.

Som man bäddar av Peter Cheyney handlar om hårdningen Johnny Vallon, en privatsnok med ett gott öga till vackra kvinnor – dock kan man konstatera att han inte direkt ’är någon feminist efter ett klassiskt uttalande som detta:

”Kvinnor, tänkte Vallon, kan vara till en helsikes besvär. Mest av den orsaken att de sällan är nöjd med något. Om de ställs inför en situation, som de är oförmögna att omedelbart fatta vidden av, så kan man inte räkna med att de ska mobilisera någon eventuell logik – om de eventuellt har blivit födda med en sådan. De föredrar att istället ta till sin så kallade intuition. Varefter vad som helst – förbanne mig vad som helst – kan hända”.

Förutom underhållande stycken som dessa en föga minnesvärd story.

// Sofia