Gåta i grönt. En Connie-deckare av Betsy Allen

Den femte delen i en serie om den käcka amatördetektiven Connie Blair som till skillnad från sin medyster Kitty Drew faktiskt har ett jobb, något så spännande som ett jobb inom reklambranchen.

Boken är från 1958, så ni kan ju ana hur klämkäck både hon och hennes medmänniskor är. På baksidan beskrivs hon som en tonåring med ”ett ovanligt levande intresse för människor och deras problem”…… ”vars friska och okonventionella sätt att se på saker och människor hjälper henne att lösa även riktigt invecklade deckarproblem ”. Genom läsningen får man också veta att hon ”har en skarp intuition och en ovanlig omdömesförmåga för sin ålder”. Tyvärr måste jag säga att det sista stycket är något av en överdrift då till och med jag, som har problem att utpeka mördaren i en Kitty-bok, var steget före den pigga tonåringen så gott som hela läsningen.

I denna spännande del i serien är det ett manuskript som har försvunnit, och ni är dumma om ni satsar på att Connie inte kommer att hitta det.

Skriven som boken är på det ljuva 50-talet ger den dessutom uttryck för ideér som tack och lov inte lever kvar idag, även om många arga medelålders män säkert skulle jubla om klockan kunde ställas tillbaka. Här är det nämligen givet att en kvinna, hur mycket hon än brinner för sitt jobb i första hand kommer att bli hustru och hemmafru när hon gifter sig även om hon, om hon har tur, också kan få äran att vara till hjälp och stöd för sin man i hans arbete.

//Sofia