Äntligen har
jag tagit mig tid att recensera böckerna i Alex tema från i mars i år, nämligen
hennes hat tema - och inte vilket hat som helst utan just mäns hat mot kvinnor.
Det är riktigt skrämmande läsning om hur sjuka attityderna är i samhället och
hur läskigt det är när hat och våld genomsyrar vardagen utan att man egentligen
tänker på det.
Månadens
bok var "Hatet
- en bok om Antifeminism"
av Maria Sveland. Hatet som boken handlar om är just det hat som riktas
mot kvinnor i allmänhet och feminister i synnerhet. Ett hat som främst verkar
komma från vita, kränkta män.
Mycket handlar det om just näthat och
Sveland inleder boken med ett hotfullt brev hon fick från en (vit(?), kränkt
(!!!)) man – det brev som fick henne att påbörja arbetet med boken. Kontentan i
det hatfulla brevet (där avsändaren signerar med ”Breiviks fanclub”) är att
Sveland ska lämna offentligheten, ja hon ska hålla käften helt enkelt eller
också kommer den rubbade människan att skära halsen av henne.
Jag skriver den rubbade personen, och
det är ju det man vill tro – att ingen normalt funtad man skulle göra så här.
Men det Sveland med sin bok vill visa är just att dessa män som uppenbarligen
hatar kvinnor varken är särskilt rubbade eller särskilt få. Precis som månadens
övriga böcker är det en bok som får en att reflektera över skrämmande frågor
man annars inte tänker på eftersom det är så vanligt förekommande i vardagen.
Det är en bok som vita, kränkta män borde läsa, men inte kommer att göra.
”Flickan och skulden” av Katarina
Wennstam i sin tur är en fackbok om hur fruktansvärt våldtagna kvinnor behandlas i rätten, där det
är de och inte förövarna som för försvara sig och svara på frågor om hur de var
klädda, hur mycket de druckit och hur många män de legat med. Det är så jävla
sjukt att jag kokar inombords medan jag tar mig igenom boken.
Den är uppbyggd genom att vi får ta
del av olika rättsfall, där den allmänna meningen bland omgivningen är att
tjejerna, oftast väldigt unga, får skylla sig själva, speciellt om de varit
fulla eller om tjejen haft mage att ha på sig en kort kjol. Och här pratar vi
fall där däckade tjejer solklart blivit våldtagna och förnedrade, men där
killarna går fria och tjejerna får ta hela smällen.
Vi får även ta del av rättsfall där
det tydligen varit väldigt viktigt att påpeka vad tjejen i fråga haft på sig
och där det i rättegångsprotokollet noggrant står angivet ”Hon hade en kort svart klänning, en orange genomskinlig topp, skor samt behå och trosor på sig”.
Jag är mållös och vet egentligen inte
vad man kan säga om detta. Det är helt sjukt och helt fel och om Sveriges
befolkning tror att vi är jämställda är de dumma i huvudet. Men tack i alla
fall Alex för att du fått oss att läsa detta och tack för att du fått mig att
inse att jag behöver rösta på Fi i nästa val.
”Våldtäkt och romantik” av Katrine Kielos är den sista boken i hat temat och liksom de
två förra böckerna är det här skrämmande läsning om vad som sker i Sverige
idag.
En av anledningen till att Katrine
Kielos valde att skriva en bok om just våldtäkt var den rädsla som kvinnor
känner i samhället idag, och ett belysande exempel på detta är vad de gör
dagligen för att undvika våldtäkt. Kielos delade helt enkelt in en tavla i två
delar och på ena sidan fick tjejerna skriva ned vad de gjorde för att undvika
detta och tavlan innehöll allt från att bära vapen till att alltid ha gympaskor
i ryggsäcken medan killarnas del alltid var helt tom. Ett tankeväckande exempel,
för varför är det kvinnorna som ska göra dessa ansträngningar när det är männen
som våldtar?
Tesen i boken är att våldtäkt
egentligen inte är en våldshandling utan en sexuell handling och det
återkommande mantrat är att våldtäkter är något vi måste prata mer om.
Hon redogör för olika teorier och hur
sjuka åsikterna är i samhället när den rådande inställningen är att en tjej som
flörtar och klär sig utmanande får skylla sig själv.
Tankeväckande, men inte lika drabbande
som de båda förra.
// Sofia
Jag läste just ut Våldtäkt och romantik, och måste fråga, var skrev hon om tavlan? Kanske vi har läst olika utgåvor? Min kom från Modernista.
SvaraRaderaRiktigt bra bok, måste jag säga, glad att jag tog med den i temat, hade tyvärr nog inte läst den annars.
//Alex
Jag borde kanske ha varit tydligare i recensionen då stycket om hur hon kom att skriva boken kommer från en tidningsartikel jag läste. Tyvärr kommer jag inte ihåg vilken tidning det var, men då jag inte köper speciellt många satsar jag på att det var Amelia eller möjligtvis kulturdelen i Svenska dagbladet. Anledningen att jag valde att ta med det var dels för att recensionen blev ganska kort och dels för att jag faktiskt tyckte att detta nästan var mer tankvärt än det hon förde fram i boken. //Sofia
SvaraRadera