”En tid efter att han hade yttrat orden paus blev jag galen och hamnade på sjukhus”

Så dramatiskt börjar Siri Hustvedts roman ”Sommaren utan män”, och jag som lite samlar på romaner med minnesvärd inledning är mycket nöjd :-), för böcker som börjar så här lovande brukar också leva upp till förväntningarna.

"Sommaren utan män" handlar om Mia som tillbringar sommaren i sin gamla barndomsort sedan hennes make Boris meddelat henne att han efter deras 30 år tillsammans nu vill ha en paus. Hans ord förstör verkligen Mia, ja hon kraschar faktiskt och blir inlagd på psyket. Det är sedan hon kommit ut därifrån som hon beslutar att åka hem till sin familj för att jobba som lärare ett tag. Och ja, pausen är så klart en annan kvinna – men vad hon heter får vi aldrig veta utan hon är bara ”Pausen”.

Och sedan blir det verkligen en sommar utan män , för när hon inte spenderar tid med sin mor, en 87-åring och hennes 4 vänner,  tillsammans kallade ”De fem svanarna” undervisar hon några tonåriga tjejer i skrivande.

Levde romanen upp till förväntningarna då? Mja, välskriven och engagerande som den ju ändå var kommer den ändå inte upp i klass med hennes bästa romaner och den känns mer som en Hustvedtsk mellanbok att läsa och njuta av, men utan att den där särskilda förtrollningen infinner sig.

// Sofia