Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide

En riktigt välskriven roman med en väldigt originell handling om en man som plötsligt en dag upptäcker att alla i hans omgivning håller på att glömma bort honom. Så fort folk han känner, familj, vänner och till och med främlingar, vänder bort blicken från honom har de totalt glömt bort honom vilket självklart blir problematiskt. Han kan inte ens handla mat i en vanlig butik utan att stöta på problem. Och för då att inte tala om att han står bostadslös då hans fru glömt bort att hon är gift med honom och att de bor ihop. Som tur är ska det visa sig att han är långtifrån ensam, och att det i Sverige – och ja i hela världen, finns bortglömda liksom han själva som hankar sig fram bäst det går. Har de tur har de en så kallad länk i närheten, en av ett fåtal människor som inte glömmer bort en bortglömd.

Det är en väldigt intressant värld som författarinnan målar upp, och själva denna dystopiska del av verkligheten är det som fängslar mig mest, då huvudpersonen ärligt talat är ganska störande och menlös. Ryck upp dig människa liksom, hade din fru inte glömt bort dig helt plötsligt hade hon säkert gjort slut med dig ändå så fort någon intressantare dykt upp. Då är det långt mycket mer hjärtskärande med ett av barnen i ca 2-årsåldern till en bortglömd kvinna, även det bortglömt, som aldrig kommer att kunna få några vänner. I sandlådan är det knappast någon som ser efter henne, och när de väl gör det är det bara för att glömma bort henne i nästa stund.

Och sen allt äckelipäckligande som de snuskiga bortglömda har för sig;  lägga sårskorpor i folks hår, få dem att dricka ens blod och smörja saliv på dem. Ewwwwwww! Jag kan förstå tanken med att de blir mindre lätta att glömma bort om deras snuskiga substanser vidrör folk, men återigen ewwwwwwww. Om folk höll på så med mig skulle jag verkligen vilja glömma bort dem.

// Sofia