Någon i min säng?

Kommer ni ihåg mina underliga drömmar våren 2010? Ni vet inlägget där ni hjälpte mitt undermedvetna att bena i vad en påvevändare egentligen är för något. Jag vet inte om vi kom fram till en slutlig lösning, men det var åtminstone intressant att få höra era teorier. Och älskade Alex fan-fiction förstås J Du skulle inte kunna skicka en länk till den så att jag kan skriva ut och bevara för eftervärlden? Jag vill inte att mina framtida barn ska behöva gå lika länge som mig och inte veta vad en påvevändare är för något.

Nu är det dags igen i alla fall. Ni ska åter få agera mina personliga drömtydare/psykologer. Sofia har redan hört den här historien då jag i mitt upprörda tillstånd var tvungen att prata med någon. Men den tål att berättas igen. Tycker jag själv i varje fall. Sofia kanske är av en annan åsikt.

 Det började med att Kalle var i Singapore för ett tag sedan, så jag var home alone i ungefär en och en halv vecka. Jag kom då på den briljanta idén att passa på att läsa några skräckisar eftersom det skulle vara extra läskigt just eftersom jag var själv. Såhär i efterhand vet jag inte om jag tycker att det var den smartaste idén att försöka skrämma skiten ur sig själv, men just då kändes det logiskt. Ett gyllene tillfälle så att säga.

 Så jag la fram två av Anders Romans romaner på nattduksbordet, Någon i din säng och Mörkrädd, och väntade på att mörkret skulle falla. Sen när mörkret väl fallit så var jag för trött för att läsa och gick och la mig istället. Det var då det hände…  

Jag sov gott och hade inga underliga drömmar alls. Så framåt morgonkvisten vaknar jag till och sträcker ut mig i sängen. Då känner jag en hand på andra sidan sängen (Kalles sida) och freakar ur lite. Men sen tänker jag: Det är ju bara Kalle, vad är det för konstigt med det? Så tänker jag lite till. Kalle är inte hemma. Och tänker lite till. Vem är det då?

Nu har jag sovmask på mig, så jag sliter av den. Och det är förstås ingen som ligger på andra sidan sängen. Men just sekunden när jag tänker: Vem är det då? Det ögonblicket kommer följa mig i graven. Så, då har ni fått inträde i min välmående mentala värld igen. Inga konstigheter, eller hur?

 Och nej, jag har alltså inte läst Någon i din säng ännu. Jag tror mitt psyke mår bättre av att jag avstår. Men någon av er kanske vill låna? Om ni sedan skulle känna någon i er säng, så tänk inte mer på det. Det är en ovanligt realistisk dröm bara. Innehållande känselhallucinationer. Sådär som det kan bli när man befinner sig mellan dröm och vaket tillstånd. Händer oss alla. Inget mer med det.

 

Det var aldrig någon där.

 

Eller?

Stina