onsdag 11 december 2013

Flod av Carolina Fredriksson



Flod tog jag mig fort igenom efter några resor fram och tillbaka till jobbet och jag måste erkänna att jag faktiskt hade lite svårt för den utan att egentligen kunna sätta fingret på varför. Den påminner mycket om Oscarsfilmen ”Beasts of the Southern Wild” som också den handlar om ett barn som vind för våg får klara sig själv i en värld som påminner om vår, men också känns främmande. Och liksom den förra lilla flickan är det med fantasins hjälp som den hårda verkligheten ibland kan flys, som när barnen i sin husbil upptäcker världsdelar de aldrig kommer att få se i verkligheten. Eller som när en fender förvandlas till en trogen hund.

I ”Flod” heter de två ensamma barnen Alka och Kappen, och jag tippar på att de är i åldrarna 6-7 år respektive 3-4 år. De har blivit lämnade ensamma kvar som de två sista spillrortna av befolkningen i en tidigare kåkstad belägen under en stor bro som leder in till staden. Den enda kontakten de har med den ”riktiga” världen är när den unga vuxna Ina kommer på besök med mat och förnödenheter. Resten av tiden får de klara sig själva bäst de kan.

Det är något med hela upplägget, hela handlingen som stör, och det är faktiskt en av de mest obehagliga dystopier jag läst, inte en av dem jag gillat bäst, men absolut en av de mest hemska. Och det har mycket att göra med de två unga huvudpersonerna. 2 småbarn som måste klara sig själva utan att veta hur och vars tillvaro bara blir hemskare och hemskare till och med när man tror att det inte kan bli värre.

Slutet läste jag ut strax innan bussen anlände till jobbet och jag kan ju säga att det jobbiga med att sitta och läsa på en buss är att det kan bli lätt pinsamt när man blir aningens för berörd. Ja, för trots att jag har mina invändningar mot romanen så var det riktigt, riktigt jobbigt att ta sig igenom sista partiet. Inte ens nu vill jag ens tänka på det. Det här är en bok som berör och vill du ha en feel-good-roman är det garanterat inget jag rekommenderar. Men jag rekommenderar den i alla fall…. tror jag.

//Sofia

3 kommentarer:

  1. Hm, det låter intressant. Kanske ingen julaftonsläsning dock :) Jag tror jag satsar på feel good och inte feel bad just den dagen på året. Du är väl inte rätt person att fråga direkt, men du har inget tips på någon riktigt bra feel good-historia? Känner för nåt lite peppande helt enkelt. Alex, du har inte något tips? // Stina

    SvaraRadera
  2. Nu kommer tipset kanske lite väl sent, så här dagarna innan vi ska börja jobba igen och det är väl egentligen inte feel-good-läsning (även om jag misstänker att Sannas platta julklapp till dig kan vara det) , men Siri Hustvedts Lily Dahls förtrollning var välskriven och en riktig sidvändare. // Sofia

    SvaraRadera
  3. Får kanske bli ett lån vid nästa runda till bibblan. Sannas var mycket riktigt en feel good-historia; Resehandbok för singlar. Känns mycket passande :) har inte hunnit börja läsningen än dock, men ikväll kanske jag ger den en chans. // Stina

    SvaraRadera