Mangon som sprängdes av Mohammed Hanif

En av de sista böckerna i min gottis-bokpåse fyndad kring jul förra året, och anledningen till att den blivit liggande så här länge är givetvis för att jag inte hade några högre förhoppningar på den, ja bara titeln kändes avskräckande – och handlingen sen…. Huvudpersonen Ali Shigri är soldat i den pakistanska armen och bara det får mig att börja gäspa. Enligt baksidesbeskrivningen kommer han att försöka ta reda på vad som hänt hans far som han tror har blivit mördad.

Men döm om jag misstog mig, det här är en riktigt underhållande historia som trots att den utspelar sig i Pakistan känns oväntat träffsäker och allmängiltig, och det känns som att den egentligen lika gärna hade kunnat utspela sig i USA eller någon annan del av världen.

Den är uppbyggd lite som en bakvänd deckare där man redan på de första sidorna får veta att huvudpersonen är den enda överlevande av en liten grupp militärer och sakta men säkert får man veta hur det hela hänger samman. Det hela börjar med att en kamrat till huvudpersonen, Baby O kallad, försvinner vilket startar en rad händelser som leder fram till några högt stående militärers död. Ja, en av dem är faktiskt Pakistans president och det här hände på riktigt år 1988. Resten av handlingen kretsar kring en fiktiv historia om hur detta egentligen skedde.

Och egentligen skulle jag kunna skriva mer om handlingen, men det är svårt att få fram hur bra det här är. För att riktigt förstå storheten med denna lilla pärla till bok är man tvungen att sätta sig ned och läsa den och jag är säker på att inte ni heller skulle kunna låta bli att sträckläsa den. Om jag ska ge en enda anledning för att läsa den är det för att den är så rolig, den har en torr och vass humor som är så hysteriskt kul just för att det är så träffsäkert skildrat.

// Sofia