lördag 8 mars 2014

”Hon säger att graviditet inte är någon sjukdom, att barnafödande inte gör ont eller åtminstone inte är en smärta som man ska vara rädd för utan en njutning att se fram emot. Ett privilegium och den enda praktiska möjligheten för människan att i detta livet nå en förbindelse med evigheten”.


"Alltings början" av Karolina Ramqvist handlar om Saga, som växer upp som dotter till en radikalfeministiska mamma. Vi börjar med att få ta del av hennes födelseögonblick och  får sedan följa henne från livet som tonåring till ung kvinna. Det handlar om hur hon gärna vill vara den där starka kvinnan, men att det är svårt att veta hur hon egentligen ska vara det. Boken känns som en alldeles klockren beskrivning av -90 talet och hur det var att vara tonåring och ung då, men främst av allt handlar det om hennes totala förälskelse i  Victor Schants, festfixare och Stockholms vackraste man. Hon faller som en fura, kommer springande så fort han ringer, men vill bortförklara det hela med att hon ”tar för sig”. Jag tycker att det känns alldeles helt klart som ett utnyttjande. Hon är 15 år första gången hon följer den betydligt äldre Victor hem och jag har svårt att riktigt se girl powern i det hela. Det känns mest sorgligt. Sorgligt, men väldigt äkta och tidsandan är fångad på pricken, liksom hur svårt den där tiden faktiskt var när man som Britney Spears så vist (he he) beskrev det som att vara "not a girl, but not yet a woman". Jag låter dessa tänkvärda ord avsluta recensionen, även om det i rätt tidanda snarare borde ha varit "Spice girls" som fått den äran, men jag tyckte helt enkelt inte att deras "Zig-a-zig-ah" kändes lika passande.


Over and out!

// Sofia

2 kommentarer:

  1. Haha typiskt dig att lyckas få med populärkulturella fenomen som Britney Spears och Spice Girls i din recension. Jag undrar om inte det kanske är din förmåga ändå (även om förmågan att hålla sig vaken till hela klockan halv nio en torsdagskväll inte heller är något att förakta). Du har näsa för litterära och popkulturella lättviktare. Vad vore den här bloggen utan dina mysrysare och kioskdeckare? Ingenting alls om du frågar mig.

    Sedan väger du ju fint upp detta med Nobelpristagartema. Där fick man för att man trodde att man visste var man hade dig. // Stina

    SvaraRadera
  2. Ha ha, är osäker på om jag ska ta det som en komplimang eller inte - men jag gör en Sebbe och väljer att tolka det positivt :) //Sofia

    SvaraRadera