Röd självbiografi av Anne Carson

Röd Självbiografi är ingen roman, inte i vanlig bemärkelse i alla fall, och som undertitel har den faktiskt en versroman. Man kan säga att den är en modern variant av antikens grekiska versdramer, och den historia författarinnan har tagit till sig är den om det röda monstret Geryn, som dräps av Herklas som ett av hans stordåd.

Men den Herakles och den Geryn vi får möta här är inte antikens, utan en modern variant av de två. Jag skulle vanvördigt vilja klassificera det som en högre form av den så kallade fan fiction-genren, då dessa två i Carsons handling är ett älskande par, där det röda monstret Geryn blir hänsynslöst utnyttjad av Herakles.

Jag gillar idén me romanen och den är verkligen originell, men jag köper det inte fullt ut. Bitvis är den briljant, men bitvis känns det som att det är för lätt att tappa fokus i berättelsen. Hur som helst är det här inte en roman att sluka i ett nafs utan snarare något som ska avnjutas i små portioner. Då tror jag att den görs sig bäst och får det fokus den förtjänar och måste ha för att man ska få ut mest av den.

Har ni lust efter denna att läsa fler lite vanvördiga varianter av odödliga klassiker har Margareth Atwood tagit sig an Odysseus, fast sett ur Penelopes perspektiv, Penelopiaden heter den.

// Sofia