Postmannen ringer alltid två gånger av James M Cain är ju en klassiker, där de flesta kanske snarare har hört talas om filmen med Jack Nicholson och Jessica Lange i huvudrollerna, och inte romanen från 1934. Jag måste ju erkänna att jag inte vetat mycket mer än att boken filmatiserats och att den är en ganska så klassisk roman av typen kiockdeckare. Sen måste jag även erkänna att jag faktiskt trodde att den på något sätt skulle handla om, just det, en brevbärare. He he, ack så fel jag hade. Om ni är mer litterärt bevandrade och vet att det inte är så, good for you!
Hur som helst
är det en ganska engagerande och komprimerad historia på strax över 100 sidor
som handlar om dagdrivaren Frank Chambers som blir kär i den gifta Cora. De
dras till varandra av någon outgrundlig anledning och visst, de hade kunnat rymma sin väg – men
livet är ju inte värt att leva utan pengar, tycker Cora. Hon vill inte leva det
dagdrivande liv Frank hittills gjort. Den rike greken, Nick Papadakis, hon är
gift med skulle kanske kunna lösa problemet…..
Storyn i sig är
ganska underhållande, men vad som får de två att dras till varandra känns
ganska obegripligt – liksom att de inleder sitt förhållande med att han vill
platta till henne, genom att som han uttrycker det: ”Jag hade givit henne ett
slag under bältet, ett hårt ett, som gjorde ont” – och detta genom att fråga
varför hon egentligen gifte sig med greken. Genom att fråga detta skulle hon
reagera så här: ”Jag var säker på att det skulle bli något mellan henne och
mig. Hon skulle kanske inte säga ja, men hon skulle inte konstra. Hon visste
vad jag ville och jag hade klart för mig vad hon var för en sort”. Romantiskt
är det inte?! Inte konstigt att deras första hångel inleds med att hon ber
honom bita henne – vilket han gör: ”Jag borrade tänderna så djupt in i hennes
läppar att jag kände blodet spruta i munnen på mig. Det rann nerför halsen på
henne, när jag bar henne uppför trappan”.
Ja, vad säger
ni, ”Sextio nyanser av grått” kan väl gå och slänga sig i väggen, för så här ska
ett förhållande inledas!
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar