Mosbys memoarer av Saul Bellow lämnade inget djupare intryck. Såhär en tre månader senare har jag svårt att alls erinra mig vad den handlade om. Titelnovellen minns jag inte alls. Det jag minns är att jag fann samtliga noveller i samlingen trista och rätt poänglösa. De lyfte aldrig. Det är vardagliga historier där inte särskilt mycket händer, men det behöver ju för den delen inte betyda att de är tråkiga, se bara på Alice Munro bara som med lätthet får den gråaste vardag att kännas speciell.
Bellow däremot väckte snarast ett svalt ointresse blandat med lätt irritation då jag störde mig på flertalet av karaktärerna. Jag har svårt att engagera mig i en historia när jag inte tycker om karaktärerna som befolkar den. När historierna i sig dessutom var så pass oengagerande blev det sammantaget något av ett sömnpiller.
Det fanns en höjdpunkt i läsningen, och det var anonym läsares klotter i marginalen. Rätt illa om man betänker att klottret inte var spektakulärt på något vis. Dock roligare än det jämntrista verket i övrigt.
 |
| Inte jättekul, men ändå en höjdpunkt... |
Det här var helt enkelt ingenting för mig.
Stina
Ha ha, vad kul att vi fick tag på samma exemplar av boken. Jag tog också med klottret i min recension som en av höjdpunkterna. //Sofia
SvaraRadera