Månadens dikt: Tranströmer!

Egentligen hade jag tänkt att följande dikt skulle vara månadens dikt i Februari, men ni vet hur lätt det är att skjuta upp inlägg. Dikten heter En simmande mörk gestalt och är hämtad ur Den halvfärdiga himlen från 1962. Jag hittade den i min pocketupplaga med samlade Tranströmer dikter 1954 - 1996. Om sanningen ska fram har jag, trots Stinas tappra försök, aldrig läst Tranströmmer. Däremot har jag uppmuntrat andra att läsa honom, samt gett bort diktsamlingar i present till folk. Vete tusan varför jag drog på det, men jag är positivt överraskad. Jag som inte brukar gilla poesi på svenska fann mig ändå dragen till bildspråket och enkelheten i dikten. Den är som ett fragment av en historia, och jag vill veta mer.

Om en för­his­to­risk mål­ning

på en klippa i Sahara:

en sim­mande mörk gestalt

i en gam­mal flod som är ung.

Utan vapen och stra­tegi,

var­ken i vila eller språng

och skild från sin egen skugga:

den gli­der på ström­mens botten.

Hen slogs för at göra sig fri

ur en slum­rande grön bild,

för att äntli­gen nå till stran­den

och bli ett med sin egen skugga.