Pianolärarinnan av Elfriede Jelinek

Efter att ha läst den minst sagt speciella ”Michel – en ungdomsroman för det infantila samhället” kändes det som att jag valt en bok som inte direkt var representativ för Jelinek. Så när jag valde att även ge mig i kast med hennes ”Pianolärarinnan” och romanhjältinnan Erika Kohut trodde jag inte alls att jag skulle mötas av samma osammanhängande våldsorgie – men oboy, hade jag fel. Just våld och ganska osammanhängande scener verkar vara två av Jelineks speciella signum. Då den förra var så himla utflippad att den (nästan) blev rolig att läsa kan tyvärr inte sägas riktigt detsamma om hennes pianolärarinna – det blir mest jobbigt, obehagligt och kvävande. Speciellt i hur hennes förhållande till den kontrollerande mamman skildras. Det är samma våldsamma relation till omvärlden som skildras som i den förra boken jag läste om henne – men det blir så mycket obehagligare när det är mer på riktigt och det är ”verkliga” människor som skildras. För trots att Erika börjar närma sig 40 bor hon fortfarande hemma och det är fortfarande mamman som kontrollerar hennes liv – allt ifrån vad hon är tillåten att ha på sig för kläder till vad hon gör på fritiden. Inte ens sömnen får hon ha ifred då de lätt osunt även delar säng…. Och inget lås får finnas då modern alltid ska ha fri tillgång till sin dotter  - barn ska ju inte ha några hemligheter från sina mödrar!

Eller som Jelinek uttrycker deras osunda förhållande: ”Men utanför det står mamma redan stor och ställer Erika till svars och mot väggen, inkvisitor och exekutionspluton i en och samma person, i stat och familj enhälligt erkänd som mor".  

Och inte nog med att mor och dotter fortfarande bor ihop, de har inga planer på att flytta isär utan sparar till en bättre lägenhet – något som dock verkar kunna ta ett tag då Erika olovandes köper klänningar och smycken hennes mor obevekligt letar reda på och förstör.

Underkuvad och förtryckt som hon är tar Erika igen sin ilska på sina pianoelever som hon pikar och hånar. Och en annan flykt kan vara att utan moderns vetskap bege sig till stadens porrdistrikt för att fördriva tiden med att se på prostituerade och andra som förlustar sig.

Men det är inte endast sin mor Erika har ett osunt förhållande till, utan även den man hon blir intresserad av får känna på Erikas böjning för osunda förhållanden – här talat vi BDSM som tar det till en helt annan (och väldigt osund) nivå.

Jag kan alltså inte säga att jag direkt rekommenderar er att läsa "Pianolärarinnan", men är ni sugna på något garanterat annorlunda kanske ni ändå vill ta er en titt. Men på egen risk, alltså!

//Sofia