Det här var en av Stinas tema-böcker för några månader sedan. Det handlar om ett tjejgäng, Kalmars jägarinnor som de kallar sig, som huserar i Kalmar (med omnejd)
Det jag främst gillar med romanen är språket som flyter på bra och gestaltar våra unga hjältinnor utan att det känns krystat och fånigt. Jag blir dock inte lika imponerad av den som av månadens andra bok, "Gudarna", som jag gillade skarpt och som troligen kommer att komma högt på årets topp-tio-lista.
Denna ungdomsroman skulle behöva lite av den underfundiga humorn som finns i den andra för att nå riktigt ända fram. Det blir till skillnad mot den förra, som faktiskt var ännu mörkare, mer tragiskt än något annat när tjejgänget kapar bilar, snattar och aldrig riktigt verkar ställa upp för varandra. Ibland känns de mer som fiender än som de bästa vänner de ska vara, och jag som ändå är jämnårig med författarinnan har riktigt svårt att kunna hålla med om att det var så att växa upp och vara tonåring. Nu var jag ju aldrig det i Kalmar (med omnejd), men jag växte också upp i en håla och jag kan inte komma ihåg att kompisar var så taskiga mot varandra, snarare tvärtom. Däremot kan jag känna igen mig i längtan bort och i vissa av fyllescenerna, he he.
Tycker även att romanen hade gjort sig bättre om slutet hade varit på ett annat vis, men det är ändå en klart läsvärd ungdomsroman.
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar