Rockin around the Christmastree

Med mindre än fyra månader kvar till December är det dags att lägga ut det sedvanligt sena månadstemat. Då alla mina tidigare idéer varit bajs och min fantasi börjar ta slut ska vi läsa självbigrafier. Men inte vilka självbiografier som helst, utan skildringar skrivna av rocklegenden, poeten och ikonen Patti Smith.

Patti Smith

Just Kids:

Just kids är Smiths första självbiografiska bok. En självbiografi som sträcker sig från uppbrottet från fabriksjobbet Smith hade som tjugoåring fram till efter Robert Mapplethorps död 1989. En skulle nästan kunan kalla boken för ett kräleksbrev eller hyllning till konstnären.
Jag läste Just kids på Svenska för några år sedan(2001, enligt bloggen) och Som jag minns det var det en intressant läsning full med namn boktriangeln finner bekanta, så som Jimi Hendrix och Salvador Dali. 
Patti Smith har levt ett fascinerande liv, inspirerat och inspirerats av legender ovh lyckats vara på på plats när historia skapats. Oftast på det mytomsbundna Chealsa Hotel. 
Eftersom jag redan läst boken på Svenska är jag nyfiken på texten i orginalspråk då jag tycktes skönja en viss dissonans mellan den översatta texten och känslan den ville förmedla. Eller så är det bara jag som är snobbig igen. Som vanligt är valet av språk fritt. Hur som helst kommer det att bli kul att se vad ni tycker.

Robert Mapplethorpe och Patti Smith. (Är på jobbet, så tyvärr ingen av de utmanande bilderna).

The M-train:

M-Train gavs ut 2015 och är enligt bokus.se en poetisk odysse som tar sin början på Smits favoritcaé i Greenwich village där hon reflekterar över minnen, kärleken och vardagslivet i New York. 18 kapitel som bland annat tar oss med till Paris, Berlin och Casa Azul. Enligt Smith själv är det en berättelse om ingenting. Och det är sällan jag varit så pepp på att läsa en bok om att dricka kaffe.