tisdag 20 juli 2010

Ansiktslös del åtta

Ledsen Sofia, det är inte så att jag vill spä på din ångest ytterligare men här kommer ytterligare ett avsnitt av Ansiktslös. Ett i veckan känns väl ganska lagom så kommer vi ifatt relativt snabbt i alla fall (vi är ändå uppe i hela 35 avsnitt hittills).

Del åtta
Efter att ha skrivit ner namn och adress på en vit pappersservett sträckte han sig efter journalboken.
– Mycket märkligt, mumlade han för sig själv. För Jonas var det nämligen helt otänkbart att glömma bort en kunds namn. Antingen de satt sin fot på hans salong en gång eller tio mindes han dem. Men hur han än funderade kunde han inte ge namnet ett ansikte. Lena Olsson, mumlade han för sig själv, Lena Olsson, Lena Olsson, Lena Olsson… Han, Jonas, som var känd bland sina klienter för sitt familjära sätt och unika engagemang. En bättre och mer personlig service kunde inte köpas för pengar.

Han dröjde tvekande med boken i sin hand. Visst var det lockande att slå upp den och få svar på gåtan en gång för alla. Men han var inte redo för det, inte ännu. Kanske om han fick fundera en stund till att han skulle komma på det. Då skulle han slippa banna sig själv för det förlorade namnet.

Ja, nu hade han bestämt sig. Han skulle INTE titta i liggaren. Förr eller senare skulle det dyka upp i hans minne. Han skulle ändå inte komma ifrån riktigt än. Vem denna kvinna än var skulle hon få ge sig till tåls en stund till. Och i ärlighetens namn tyckte Jonas att det inte var mer än vad hon förtjänade. Färga håret själv och sen ha mage att ringa och be honom om hjälp. Nej, enligt hans mening hade hon bara fått vad hon förtjänat. Jonas tänkte inte släppa allt han hade för händer bara för att skynda till hennes undsättning. För Jonas kändes kvinnans öde som ett rättmätigt straff. Vid sällsynta tillfällen fick tydligen de orättfärdiga sin bestraffning ändå. Men vad som väntar dig, käre Jonas, är mer än en enkel bestraffning. När ödet hunnit ikapp dig kan du inte fly.

Ovetande om vad framtiden bar i sitt sköte gick Jonas glatt gnolande in i salongen. Just nu var Elena Martinez hans klient, och hon färgade minsann inte håret själv hemma i badrummet. Hennes besök såg Jonas fram emot veckor i förväg. Faktiskt hade han enkom för hennes besöks skull ägnat timmar åt att bläddra igenom modemagasin och frisörtidningar för att få den rätta inspirationen. Martinez var som en adrenalinkick för självförtroendet. Med fler kunder som henne skulle Jonas dansa till jobbet varje morgon. Konstigt ändå hur snabbt morgonens deppighet var över. Till och med huvudvärken hade lämnat honom. Kvar fanns bara ett förväntansfullt brus. Tanken på de storverk han skulle utföra den närmaste timmen fick honom att fnittra av glädje. Vilken strålande dag det faktiskt var, tänkte han.

Stina

1 kommentar:

  1. ja jag säger då det, man kan inte annat än gilla honom:)

    SvaraRadera