Efter att ha läst en recension av denna i en av bloggarna jag följer blev jag tvungen att låna den för att se om jag skulle tycka lika mycket om den som bloggaren ifråga, och visst var den läsvärd, i alla fall delarna som handlade om uppbrottet och tiden därefter. Har ni missat vad denna hypade bok handlar om kan jag bara kort säga att den handlar om att bli övergiven, ja om att bli dumpad efter att ha varit gift i tiotals år och ha flera barn ihop. Om hur den där känslan av att det är något som inte stämmer smyger sig på trots att partnern ihärdigt förnekar att något är fel.
Det är väl även få som har missat att boken kom ut bara några år efter skilsmässan från Erik Haag, och det är ju bara att konstatera att romanen känns väldigt personlig och utlämnande och att den otrogna äkte mannen i romanen gör att Eric Haag hamnar i allt annat än god dager. Något av det mest skitstövelaktiga är väl att den äkta mannen i ett stycke klämmer ut sig att huvudpersonen kan skriva en roliga bok om skilsmässan om hon vill, sådär i underdogperspektiv som hon brukar göra (vilket ju tydligen är lite av Martina Haags kännetecken när hon skriver chic lit). Det känns som något som har hänt och det känns som att Eric Haag förhoppningsvis fick så han teg när boken väl kom ut.
Sen finns det en ramberättelse också om att romanpersonen åker upp till fjällen för att komma undan alltihopa där jag har svårt att riktigt se meningen med det hela, speciellt eftersom det finns lösa trådar som aldrig får någon förklaring och då det hela avslutas så abrupt att det känns som att det blev ont om tid på slutet eller något.
Dock lyckas Martina Haag verkligen illustrera hur ont det gör att bli bedragen och se den andra gå vidare medan man själv fortfarande är kär. Romanen är som ett ett enda stort ångestvrål och är nog en av de bästa romaner om svek och kärlek jag läst när det gäller igenkänning och känslan av att det ju är precis så det är.
//Sofia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar