Det här är inte direkt min typ av bok, det kan jag säga med en gång. Eftersom min semesterläsning tog slut när jag var på semester i Karlskrona fick jag denna, och fortsättningen, av min kära svärmor då hon köpt dem inför sin semester. De hade dock bara blivit liggande och skulle nog inte bli lästa, så därför fick jag dem med mig när vi åkte hem.
Jag hade väl hoppats på att de skulle vara underhållande för stunden, typ som ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvamm” och ”En man som heter Ove”, men ska jag vara ärlig var den inte så mycket underhållande som pinsamt dålig.
Intrigen är att ett gäng pensionärer på ett äldreboende får nog av den undermåliga behandlingen på hemmet rymmer därifrån och för att finansiera detta, samt skänka pengar till bättre behövande som sig själva, slår sig in på den kriminella banan. Man kan alltså konstatera att handlingen känns väldigt inspirerad av just ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann” då även denna handlar om en pensionär som lämnar hemmet, blir kriminell och dras in i diverse konstiga händelseförlopp. Men där den förra är charmig, genomtänkt och har med otroliga händelser som faktiskt skulle kunna hända är denna bara fånig, irriterande, helt ogenomtänkt och extremt ologisk. Dessutom kryllar det av logiska luckor handlingen igenom.
Dessutom stör jag mig på att pensionärerna som ju inte ska vara vanliga pensionärer direkt utan rebelliska och nytänkande är så äckligt könsstereotypa; det är kvinnorna som ska laga mat, duka fram fika, ändra på sig för att männen ska gilla dem och stå ut med männens snedsteg när de flirtar med yngre kvinnor. Jag blir bara trött, både på detta könsstereotypa och faktiskt på allt i boken. Läs den inte är mitt råd vare sig du är pensionär eller inte!
//Sofia
Jag lyder ditt råd Sofia! Den här skiten ska jag göra allt för att undvika. // Stina
SvaraRadera