Den här lånade jag efter att jag läst ut alla medhavda böcker under sommarsemestern i Karlskrona. Det är ju Fredrik Backman som är författaren så alla som har läst hans blogg vet nog på ett ungefär vad man har att vänta sig; alltså något ganska lättläst med Backmans speciella humor.
Jag älskar ju bloggen i fråga och gillade även hans ”föräldrabok” så jag hade nog ganska höga förhoppningar, som dock inte helt infriades. För visst var det en trevlig och lagom energikrävande bok att läsa under lata sommardagar, men jag hade nog väntat mig lite mer ifrån Backman. Precis som hans tidigare bok så tycker jag att det är i de partier som är lite mer känslosamma som han är som bäst och jag tycker definitivt att han håller sig på rätt sida av gränsen, utan att det blir för klyschigt och fånigt. Men allt som allt skulle jag säga att det var trevligt att stifta Oves bekantskap och jag blir faktiskt sugen på att se filmatiseringen.
//Sofia
Filmen var rätt bra faktiskt, såg den på bio med Kalle. Jag hade hellre gått och sett nya Star Wars, men eftersom Kalle har lyckats undvika att se de tidigare filmerna (inte ens originalen som faktiskt är bra har han sett, den hedningen) så blev det En man som heter Ove istället. Till Kalles lycka förstås, du vet han och svensk film... Det var inte det bästa jag sett kanske, men lite småkul, och Lassgård gjorde sig verkligen i huvudrollen. // Stina
SvaraRadera