Jag tror att jag är lite kär i Siri Hustvedt,
eller jag var det i alla fall garanterat under läsningen av denna underbara
roman som blev min första bekantskap med henne. Efter att ha läst ut denna
tegelsten plöjde jag ganska snabbt ytterligare några romaner av henne och kan
bara konstatera att hon har något visst. Har ni inte redan läst något av henne
bara måste ni göra det!
Ramhandlingen kretsar kring 2 män och
deras vänskap; konstkritikern Leo Hertzberg och konstnären Bill Weschler. Under
25 år får vi lära känna dem och deras familjer och ta del av deras
äktenskapliga kriser och deras söners uppväxt. Egentligen kan man bara kort
säga att det här är en roman om kärlek i olika former; mellan vänner, makar och
föräldrar och barn, men också en historia om sorg och vad den kan göra med oss.
Då jag äger boken (yey) är det bara
att hojta om ni vill låna den!
Jag vet, det här är en historia som
kanske inte låter jättekul på pappret, men den är så bra berättad och så
angelägen att jag konstaterade redan i april när jag läste den att det här
skulle bli årets bok alla kategorier.
Att hon gjort research under
skrivandet av boken i både psykologi och konsthistoria märks, och även om både
dessa vetenskaper tar stor plats i boken görs det inte alls på ett uppstyltat
sätt utan ingår som en spännande och självklar del i handlingen.
Det här är kort sagt en roman ni
måste läsa, även om jag redan nu kan säga att det kanske inte direkt är någon
upplyftande feel-good-roman.
//Sofia
Efter den recensionen känns det ju lite som ett måste, så jag skulle inte säga nej till ett lån. // Stina
SvaraRaderaDet är bara att säga till så tar jag med den till jobbet // Sofia
SvaraRadera