Den stulna novellen/Nattboken av Kristian Petri

En samling noveller med den gemensamma nämnaren att de alla genomsyras av en växande obehagsstämning som oftast börjar med det vardagsnära i fokus, men där det strax under det vardagliga lurar något mörkt och allt annat än vardagligt – lite noveller a la Virdborg alltså, och jag gillar det. Dock är det här skrivet med en närmast Austersk tvist då även denna författare har en viss förkärlek av att skriva in sig själv i handlingen. Lite skräckbetonat a la Poe är det också, och jag måste säga att det här är en av de bättre novellsamlingar med just skräcktema som vi läst, och då har vi ju hunnit med att gå igenom en hel del skräck i boktriangeln genom åren.

Just greppet med att skriva in sig själv i handlingen, och likt Brett Easton Ellis i ”Lunar Park”, blanda fakta och fiction gör hans noveller mer både fängslande och mer annorlunda om man jämför mot att läsa en vanlig skräckberättelse.

Har ni inte redan läst novellsamlingen kan jag verkligen rekommendera den. Finns att låna hemma hos mig. 

//Sofia