Bokmiddag: Blade runner eller Do androids dream of electric sheep?

Ödslig och urplockad lägenhet.

I slutet av september månad, några dagar innan det var dags för Stina att säga hej då till sin gamla Volontärlägenhet, hade vi "Blade runner"-bokmiddag. Vi tyckte att den kala lägenheten kändes som en passande kuliss till en sådan middag, och ännu mer passande blev det av att utbudet av kläder var minimal då inte mycket hängde kvar i de utplockade garderoberna.

Stina som den oförglömliga Pris, komplett med svart ögonsmink.

Jag som replikanten Rachel, självklart i svart.

Jag fick därför på mig en urtjusig svart festblåsa, påminnande om något replikanten Rachel faktiskt skulle ha kunnat ha på sig i filmatiseringen och Stina valde en färgglad sak kombinerat med svart ögonsmink, liknandes det Pris hade i serien.




I matväg då? Tja, vi väljer att se det som att det blev så mycket mer autentiskt i och med att vi inte hade några köksredskap kvar i lägenheten, varför grädden inte serverades vispad utan i flytande form. Päronhalvor med riven coklad och ovispadd grädde blev det således till efterrätt. Någon middag i gentligen mening blev det inte heller då huvudrätten bestod av en flaska rött vin, en baugette och lite ost. Alltsammans, i brist på köksredskap, serverat på en udda-tallrik som fortfarande stod kvar i ena köksskåpet.

Under kvällens gång roade vi oss också med att med hjälp av diverse mer eller mindre trovärdiga test kolla hur och när vi kommer att dö. Vårt favorittest meddelade att vi båda, liksom även Johan, kommer att dö framför datorn av för mycket Internetanvändande i 90-årsåldern. Något jag inte finner allt för otroligt då jag brukar säga till Sebbe att jag förmodligen kommer att dö framför datorn av en hjärtattack förr eller senare - beroende på att jag har en tendens att hesta upp mig när den går för långsamt, inte vill samma sak som jag eller bara är allmänt teknikkrånglig. Vi tog oss även friheten att kolla hur vårt tredje Boktrianglare skulle dö - och sorry Alex, men du kommer att bli mördad. Du har dock även du ett långt liv att se fram emot, så don´t worry! Och du är i gott sällskap, även min kära make kommer att bli mördad (men hade han fortfarande hetat Svensson hade han begått självmord..).

Självklart var vi också tvugna att ta Replikant-test, någon av oss hade ju kunnat vara en ondsint robot. Tyvärr visade sig vi båda vara mer eller mindre mänskliga.

Javisst ja, eftersom vi bägge var ganska slitna framåt kvällen blev det kanske inte jättemycket bokprat, men vi enades i alla fall båda om att filmen var så mycket bättre än boken.