I slutet av förra året bjöd min kära
syster in till bokmiddag med vredestema, vilket var temat för juni månad 2012. Månadsboken var Salome av Mara Lee och under månden kunde man också välja att läsa Dirty
weekend av Helen Zahavi samt Sweet Valley Confidential: 10 years
later av allas vår Francine Pascal.
Till middag blev det enkel fika hemma i Stinas lilla etta då inegn av oss kände att vi orkade med att fixa en mer pretentiös bokmiddag med allt jobbande, blöjbytande och diverse annat som skulle hinna med att fixas under dygnets allt för få timmar. Och allt kändes riktigt trevligt tills Aaron tyvärr tog temat allt för bokstavligt och illvrålade (av vrede?!) större delen av middagen. Ja, faktiskt så vrålade han nog i närmare en timme och det är hans värsta utbrott någonsin. Tack för den Aaron!
Till slut somnade i alla fall den lilla fisen. Bifogar därför bild på sovande bebis från december 2012.Observera dock att bilden inte är ifrån kvällen ifråga då den skrikande diktatorn eliminerade samtliga fotograferingsmöjligheter från kvällen och vi därför för första gången har en bokmiddag utan fotobevis.
Förutom att Stina och jag fick ont i öronen under kvällen fick dessutom stackars Freddie sig ett riktigt skrämskott som stackaren inte hämtat sig ifrån ännu. Han gömmer sig i princip så fort han ser bebisen och ganska länmge efteråt räckte det att han såg mig för att han sklle springa in under sängen och komma fram. Nu har tack och lov jag och Freddie reparerat vår version (läs: med hjälp av ost, skinka och fjäsk) och jag får både klappa och gosa med den lille prinsen.
Och eftersom det nu ändå var tänkt att bli en bokmiddag och inte en kväll av skräck, skrik och trauma kan jag meddela att den bok som fick mest uppmärksamhet under kvällen självklart blev fortsättningen på våra favorittvillingars liv och leverne: Sweet Valley Confidential: 10 years
later.
Vi konstaterade att det givetvis var kul att få fortsätta följa Elisabeth och Jessicas liv och leverne med att vissa karaktärer i boken kanske inte direkt kändes så karaktärsenliga, utan tyvärr helt och hållet hade ändrat personlighet. Samt att vissa par kanske inte kändes helt klockrena. Att Winston blivit en douche av världsklass var väl dock ingen av oss speciellt förvånad över. Men eftersom Sweet Valley nu alltid är Sweet Valley kände vi att vi kunde ha överseende med det och lätt att vi kommer att läsa fortsatta böcker i serien.
//Sofia
Jo man kan nog säga att han tog temat på lite väl stort allvar. // Stina
SvaraRadera