Mysrysaren ifråga var ingen mindre
än Marjorie Everitts Hemligheten på
Rosemanor, som jag har ett svagt minne av att Sofia tidigare recenserat på
bloggen. Framsidestexten utlovar romantik
och spänning för dig som uppskattar äventyr och mystik. Verkade således
mycket lovande.
Handlingen är given i romaner av
detta slag: Flicka möter pojke. Flicka ogillar pojke. Samtidigt har han ju
något visst. Okej han är dryg. Men snygg. Flicka våpar sig lite. Pojke kommer
till räddning. Ja, och så blir de kära
på slutet.
Just i denna version är hjältinnan
i fråga den lätt hjälplösa Pip som anländer till godset för att i egenskap av
antikvarie värdera det stora och potentiellt värdefulla biblioteket. På plats
får hon nys om att det finns andra saker än böcker som kan vara värda en del.
Enligt legenden ska det nämligen finnas en skatt nedgrävd av en tidigare ägare,
och ledtråden till vart ska finnas gömd i en kvarlämnad bok. Många är de som
försökt finna skatten. Kanske är Pip den som ska lyckas där andra gått bet.
Någon på godset verkar tro det i varje fall för det dröjer inte länge innan hon
får anonyma hotelser om att ge sig av. Ska Pip hitta skatten? Och viktigast av
allt, ska hon hitta en man?
Denna typ av bok står inte på min
bokmeny särskilt ofta. Ska jag vara ärlig trodde jag inte att den skulle ge
särskilt mycket men den visade sig vara utmärkt läsning vid poolkanten. Visserligen
hade jag rätt lågt ställda förväntningar men det var mer välskrivet än väntat. Cheesy
såklart, och slutet är ju inte direkt en överraskning, men jag börjar förstå
Sofias faiblesse för mysrysare och kan definitivt tänka mig att läsa fler.
Sofia, du kanske har några tips och kan låna mig en eller två eller ett dussin
(de går ju rätt snabbt att avverka).
Stina
Ha ha, I knew it - och du är välkommen att närhelst du vill komma och låna vilken bok du vill ur min Mysrysar-samling :). Dock skulle jag väl ljuga om jag sa att någon av dem var så mycket bättre än någon annan, även om det finns lågvattenmärken även här. //Sofia
SvaraRadera