Vänner för livet av Per Hagman

Årets hundrade bok hanns med i sista stund och blev utläst 2012 års sista dag. Romanen var med i decembers månadstema; lättja.

I romanen får vi möta det vanliga Hagmanska persongalleriet med trasiga människor som horar omkring, knarkar och mår allmänt dåligt. Liksom den förra romanen jag läste av honom är det ändå främst en kärleksroman, nämligen kärleken mellan Sophie och Erik som tidigare inte vågat älska och vid mötet med varandra tvekar om de ska våga språnget. 

 

Egentligen är dessa båda personer sådana jag skulle ha mycket svårt för i verkligheten, där Sophie känns jobbigt självmedlidande och ständigt väljer den enkla vägen ut och Erik som lallar omkring och i väntan på något bättre försörjer sig som gigolo åt rika, äldre damer – men ändå lyckas mannen med det vackra efternamnet frammana en känsla av sympati för sina deprimerande karaktärer och jag tycker att han verkligen lyckas med att få personerna och handlingarna att kännas både äkta och smärtsamma.

 

Däremot tycker jag inte att denna historia nådde upp till den förra jag läste av honom som jag verkligen älskade.

// Sofia