Ren magi

Dags för recension av ännu en litterär pärla från min Siciliensemester. Nämligen Fayrene Prestons Pärlornas magi som ingår i Richters Symfoniserie. En serie där män är män och kvinnor är kvinnor om ni förstår hur jag menar. Gör ni inte det (förlåt, jag vet att ni kan vara tröga :P) så låt följande citat från boken illustrera:

”Han kropp i rörelse var en studie i kontrollerad styrka.”

”Armarna, såg visserligen starka ut, men visade inga svällande muskler och hennes instinkter sa henne att han höll tillbaka sin styrka och sex appeal med avsikt och att hon måste vara försiktig.”

”Ibland när du ser på mig med de där gröna ögonen känns det som om de hade klätt av mig min hud och kvar finns bara längtan.”

Hur den hamnat i min ägo? Den är inte helt oväntat en gåva från min kära syster – Boktriangelns okrönta drottning av allsköns skräplitteratur. Och det menar jag som en komplimang. Så tack Sofia, vad hade mitt poolhängande varit utan dig?

Men nu till bokens originella handling. Leah är tjugofyra år och okysst (vilket kanske inte känns helt trovärdigt). Hon bor i en småstad där hon aldrig blivit riktigt accepterad av ortsbefolkningen. Den enda fristad hon haft är hos zigenarna som besöker staden med sitt tivoli varje år. Med dem kan hon vara sig själv utan att bli dömd. De vet av egen erfarenhet hur det är att vara utstött och betraktas med misstänksamhet.

Av zigenarkvinnan Zarah får hon ett pärlhalsband i gåva, och med halsbandet förutsägelsen att det kommer att föra med sig magi in i hennes liv. Det kommer föra med sig magi, och en man med kanelfärgat hår. Mycket riktigt dröjer det inte länge innan hon träffar Stephen. Det dröjer inte heller länge innan hennes tid som okysst är förbi (ca två timmar). Det är starten på deras kärlekssaga, men Leah kan inte låta bli att tvivla för hur ska hon kunna lita på en kärlek som är grundad på magin från ett pärlhalsband.

Stina